Samtidigt som jag ser livet rasa framför M's ögon rasar även mitt. Inget jobb ingen bostad och med nöd och näppe får man ekonomin och gå ihop. I bland inte ens det.
M's liv består idag mestadels av jobb jobb jobb jobb och ännu mer jobb. Har hon valt det. Ja på sätt och viss. Men ändå inte. Hon har ju valt yrket. Men att behöva jobb så pass att hon bara ser sin dotter typ en timme på morgonen och timme på kvällen kan jag inte säga är själv valt. Visst skulle hon kanske kunna jobba i något annat inom grönfodret. Men att hitta ett sånt jobb idag och som är till belåtenhet är som och leta efter en nål i en höstack. Ask me I know.
Jag gör allt jag bara kan för M. Men som hon själv sagt det känns som jag hamnar i skuggan av allting. Jag går och dag driver och söker jobb som en galning på dagarn. Det tar inte mycket kraft av en. M jobbar hela dagarna och kommer hem och vill då ha kvalitetstid med sin dotter den timmen hon är vaken innan hon ska nattas. När sen dottra är nattad är M så trött att hon ofta störtar i säng inte långt efter. Och då kommer det jobbiga. Jag som då dragdriver och inte gör av med någon nämnvärd energi försöker gå och lägga mig med för att kanske ha någon tur och få lite kvalitetsmys. Dock när det varit så är jag oftast inte trött. Eller så somnar jag till några timmar och är sen klar vaken. Vilket gör att jag snurrar och vrider och har mig i sängen. Och det gör att jag till sist får panik och måste gå upp och sätta mig och kolla på tv. Det i sig gör att M störs i sin sömn. Hur fan löser man ett sånt här dilemma. Jag menar tänk bara hur det blir när jag börjar jobba. Jag är ju i tyvärr i den sisten nu att jag får ta dem arbetstider jag blir erbjuden. Så det kan bli att man bara får se famlijen på helgerna. Kommer jag klara detta mentalt. Ja det återstår väl och se.
onsdag 27 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Damn damn damn
Några dagar av h-vete har infunnit sig mitt liv.
I torsdags var jag och Smulan och hälsa på Gudfar Thompa på lite kaffe och bus.
Smulan körde racet som fan hos Thompa och ville sen inte åka hem från Thompa när vi väl skulle hem. MIN THOMPA skrek hon. Och inte blev det bättre av att Thompa sen inte stod på balkongen och vinka när vi skulle sätta oss i bilen.
Well well well. Vi kom där i från i alla fall.
Fredagen skulle jag till min jobbcoach och tog Smulan med mig då vi hade bestämt med Farfar efteråt. Några meter från dörren till jobbcoachen bara vägrar Smulan och gå längre. Så jag skulle ta upp henne i famnen. Jag hade grejor i andra armen. Och samtidigt som jag lyfter henne smäller det till i ryggen och jag tappar allt. Men ändå han jag tänka på och skydda Smulan så hon inte dunka hövvet i marken. Men fan va ont det gjorde. Hela dagen var sedan en plåga. Vi åkte i alla fall sedan ut till farfar för en fika och lite lek ute i snön med pulkåkning. När vi kom tillbaka så bestämde vi att vi skulle åka ner hela familjen till kusinerna i Kågeröd och göra pizza. Sagt och det blev så. Och det var en trevlig och rolig dag om man bortser från rygg smärtan.
Lördagen var ingen större hit kan jag ju säga. Jag låg som ett colli i sängen nästan hela dagen. Och jag skulle på 35 år middag på kvällen. Som tur var kom M och hämta smulan så jag fick vilat lite innan. Det var en rejäll pärs och ta sig in i duschen och göra sig ordning. Kan även säga att maten på 35 års kalaset var helt otroligt god. Men så har den här killen oxå läst till kock och jobbar i köpenhamn som kock.
Söndagen kom och jag kände att ryggen lättat lite i alla fall. Men kände att det var något i kroppen som inte stämmde. Det fick jag svar på under måndagen. För då fick jag hög feber och jag spydde och sket om vart annat. Jag frös även om jag hade två täcken en filt och en värmedyna på mig. Hela dagen var sådan. Och jag bara sov och sov sov. Skulle egentligen haft Smulan men fick vi dra in Farmor i det hela så hon fick ta henne några timmar. Jag vaknade sen halv 2 på natten mellan måndagen och tisdagen. Och var genom svett. Och nu känner jag inte av något av varken illamånende eller feber. Nu är det bara rygg jävlen kvar som ska bli bra. Men jag håller mig i från Smulan och M idag oxå för säkerhets skull.
Tack och leverpastaj
I torsdags var jag och Smulan och hälsa på Gudfar Thompa på lite kaffe och bus.
Smulan körde racet som fan hos Thompa och ville sen inte åka hem från Thompa när vi väl skulle hem. MIN THOMPA skrek hon. Och inte blev det bättre av att Thompa sen inte stod på balkongen och vinka när vi skulle sätta oss i bilen.
Well well well. Vi kom där i från i alla fall.
Fredagen skulle jag till min jobbcoach och tog Smulan med mig då vi hade bestämt med Farfar efteråt. Några meter från dörren till jobbcoachen bara vägrar Smulan och gå längre. Så jag skulle ta upp henne i famnen. Jag hade grejor i andra armen. Och samtidigt som jag lyfter henne smäller det till i ryggen och jag tappar allt. Men ändå han jag tänka på och skydda Smulan så hon inte dunka hövvet i marken. Men fan va ont det gjorde. Hela dagen var sedan en plåga. Vi åkte i alla fall sedan ut till farfar för en fika och lite lek ute i snön med pulkåkning. När vi kom tillbaka så bestämde vi att vi skulle åka ner hela familjen till kusinerna i Kågeröd och göra pizza. Sagt och det blev så. Och det var en trevlig och rolig dag om man bortser från rygg smärtan.
Lördagen var ingen större hit kan jag ju säga. Jag låg som ett colli i sängen nästan hela dagen. Och jag skulle på 35 år middag på kvällen. Som tur var kom M och hämta smulan så jag fick vilat lite innan. Det var en rejäll pärs och ta sig in i duschen och göra sig ordning. Kan även säga att maten på 35 års kalaset var helt otroligt god. Men så har den här killen oxå läst till kock och jobbar i köpenhamn som kock.
Söndagen kom och jag kände att ryggen lättat lite i alla fall. Men kände att det var något i kroppen som inte stämmde. Det fick jag svar på under måndagen. För då fick jag hög feber och jag spydde och sket om vart annat. Jag frös även om jag hade två täcken en filt och en värmedyna på mig. Hela dagen var sådan. Och jag bara sov och sov sov. Skulle egentligen haft Smulan men fick vi dra in Farmor i det hela så hon fick ta henne några timmar. Jag vaknade sen halv 2 på natten mellan måndagen och tisdagen. Och var genom svett. Och nu känner jag inte av något av varken illamånende eller feber. Nu är det bara rygg jävlen kvar som ska bli bra. Men jag håller mig i från Smulan och M idag oxå för säkerhets skull.
Tack och leverpastaj
onsdag 20 januari 2010
De ä på taiden pågablära
Japps det är väl på tiden att jag tar tag i den här bloggen igen nu efter allt jul och nyårsstöket.
Det har hänt mycket under den här tiden som denna bloggen har varit tyst.
Kan inte få med allt. Men lite ska jag försöka rabbla ner.
Julen firade vi hemma hos mina föräldrar. Smulan fick så mycket packet att inte hann med och öppna alla nästan.
Jag vet inte varför. Men jag kände att julen blev inte riktigt som jag hade viljat eller tänkt mig. Sen hur jag hade viljat ha den eller tänkt mig har jag inte riktigt koll på. Kanske var det mycket snö som saknades. Jag vet inte.
Nyår var hur lungt som helst. Jag smulan och hennes mamma var här hos min mormor och åt hemgjord planka av min älskade M. Fan hon vet vägen till mitt hjärta den bruden.......hahahahaha
I alla fall. Smulan sov ingen middag direkt. Så vi var helt på det klara att hon skulle däck på kvällen. Men se så blev det inte. Däremot hennes mamma föll i dvalan vid halv 11 tiden på kvällen. Smulan körde på med sitt race. Och halv 12 gick vi upp och satte oss titt på alla som brände iväg sina hårt förtjänade pengar. IDIOTER......waste of money. Smulan kallde fyrverikerna för Bonka........varför vet jag inte......hhhhrrrmmm
Några dagar efter nyår tog Smulan och hennes mamma bilen upp till Sörping för att hälsa på Smulans mammas familj och fira ännu mer jul. Det var tok kallt där uppe. Dem hade mellan -20 och -25 grader där. Så det blev inte mycket latjande ute i snön för dem.
Jag är fortfarande arbetslös och det börja tära på mig. KÄnner att mitt hurmör tar på det. Och den som får det mest är min mormor som jagar mig att jag ska göra det fixa det kör mig ditt..............jag spyr på det snart. Typ låt mig vara bara.
Snön har föresten legat här länge nu. Och när Smulan och hennes mor var i väg tog jag och lillebror tillfället i akt och bli som barn på nytt och slängde oss på pulkor i Närlunda backen med lite goda vänner. Fy fan va det tar på benen och springa upp för backen var gång man åkt ner.........men sjukt roligt är det.
Well well morsning korsning på er. Återkommer snart igen. Ska uppdatera oftare. Eller ja försöka.
Ha även tanka på att dra igång min gammle blogg men ha den till och skriva om mitt andra stora intresse efter min Smulan och M. Det vill säga musiken.
Det har hänt mycket under den här tiden som denna bloggen har varit tyst.
Kan inte få med allt. Men lite ska jag försöka rabbla ner.
Julen firade vi hemma hos mina föräldrar. Smulan fick så mycket packet att inte hann med och öppna alla nästan.
Jag vet inte varför. Men jag kände att julen blev inte riktigt som jag hade viljat eller tänkt mig. Sen hur jag hade viljat ha den eller tänkt mig har jag inte riktigt koll på. Kanske var det mycket snö som saknades. Jag vet inte.
Nyår var hur lungt som helst. Jag smulan och hennes mamma var här hos min mormor och åt hemgjord planka av min älskade M. Fan hon vet vägen till mitt hjärta den bruden.......hahahahaha
I alla fall. Smulan sov ingen middag direkt. Så vi var helt på det klara att hon skulle däck på kvällen. Men se så blev det inte. Däremot hennes mamma föll i dvalan vid halv 11 tiden på kvällen. Smulan körde på med sitt race. Och halv 12 gick vi upp och satte oss titt på alla som brände iväg sina hårt förtjänade pengar. IDIOTER......waste of money. Smulan kallde fyrverikerna för Bonka........varför vet jag inte......hhhhrrrmmm
Några dagar efter nyår tog Smulan och hennes mamma bilen upp till Sörping för att hälsa på Smulans mammas familj och fira ännu mer jul. Det var tok kallt där uppe. Dem hade mellan -20 och -25 grader där. Så det blev inte mycket latjande ute i snön för dem.
Jag är fortfarande arbetslös och det börja tära på mig. KÄnner att mitt hurmör tar på det. Och den som får det mest är min mormor som jagar mig att jag ska göra det fixa det kör mig ditt..............jag spyr på det snart. Typ låt mig vara bara.
Snön har föresten legat här länge nu. Och när Smulan och hennes mor var i väg tog jag och lillebror tillfället i akt och bli som barn på nytt och slängde oss på pulkor i Närlunda backen med lite goda vänner. Fy fan va det tar på benen och springa upp för backen var gång man åkt ner.........men sjukt roligt är det.
Well well morsning korsning på er. Återkommer snart igen. Ska uppdatera oftare. Eller ja försöka.
Ha även tanka på att dra igång min gammle blogg men ha den till och skriva om mitt andra stora intresse efter min Smulan och M. Det vill säga musiken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)