Har fått frågan av några vad jag önskar mig i födelsedags present då det närmar sig med stora steg. På gott och ont. Man ska nu bli hela 38 år. Helt jävla otroligt. Fattar inte var tiden tagit vägen.
Men tänkte bara säga att jag helst av allt vill ha kan inge ge mig. Så det kan jag lika bra skita i och nämna.
Men en vinyl spelar är vad jag vill ha. Och det är det ända jag önskar mig.
För jag saknar och kunna lyssna på skivknastret. Finns ju inget som ger en sån underbar känsla av att släppa ner armen försiktigt och höra hur det knastrar till och första tonerna på ett tungt underbart riff från en klassisk hårdrocks/Metal platta drar igång. Många lär nog säga att jag är helt ute och reser då vinylen är ett döende ting. Men jag säger då HELL NO. Inte för mig i alla fall. Jag föredrar egentligen en vinylare framför en CD eller en data fil eller spotify eller va det nu är. För mig blir musiken mer ärlig på något sätt med en vinylplatta.
Så till alla er som nu läser denna blogg och som tänker förgylla en dag i mitt liv. '
EN VINYL SPELARE TILL JA HA:
tisdag 25 januari 2011
tisdag 18 januari 2011
Terror inside my head
Att jag mår helt och hållet rätt nu har nog många hajat redan.
Jag känner mig verkligen ner på botten och rotare.
Och bättre blev det inte av bilen nu strular.
Var och serva den förra veckan. I söndags efter jag lämnat dotter
började oljelampan lyssa och sen motorlampan.
Så det var bara och stanna bilen och ringa farsa för bogsering.
Upp med en på verkstan på måndagen. Och dem höll på hela dagen och hittar inte
felet. Dem har googlat och ringt runt för att luska ut felet.
Det som händer är att den släpper på olje tryckte. Det ska ligga på 3-4 bar men faller ner till
0.5 bar när bilen blir värm.
Olje pumpen är okej och allt annat som kan orsaka felet. Men ändå händer detta.
Risken är ett detta kan bli en dyr historia.
Och till råga på det får jag sitta här som kärleks trepeft eller va det nu heter åt en person.
Och höra hur dåligt denna personen mår av av det som händer dennas live.
Jag har inte nämnt något om mitt. För jag anser att det inte är en person som jag vill ska veta
hur jag mår. Och visst jag har mig själv och skylla. Jag hade kunnat säga i från att jag inte orkar
lyssna. Men det kan jag inte. E nog för snäll i det avseendet.
Well i morgon kommer det glädje spridning igen i alla fall. Det är Sessans mamma vecka. Men då hennes mamma ska i väg på mässa några dagar så ska jag ha henne här. Inget jag säger nej till precis. Tvärtom. Tar emot henne med stor glädje och stor famn.
Så jag ska ha henne till fredag förmiddag.
Därefter ska jag försöka ta mig ner till Trellborg. Med eller utan bil. Det återstå att se.
Ska klä på mig nu och dra igång musikspelaren i mobilen och popa iväg på en promenad upp till
verkstan för att höra hur det går.
Until next time.........säger jag som Nickelback..............BURN IT TO THE GROUND
Jag känner mig verkligen ner på botten och rotare.
Och bättre blev det inte av bilen nu strular.
Var och serva den förra veckan. I söndags efter jag lämnat dotter
började oljelampan lyssa och sen motorlampan.
Så det var bara och stanna bilen och ringa farsa för bogsering.
Upp med en på verkstan på måndagen. Och dem höll på hela dagen och hittar inte
felet. Dem har googlat och ringt runt för att luska ut felet.
Det som händer är att den släpper på olje tryckte. Det ska ligga på 3-4 bar men faller ner till
0.5 bar när bilen blir värm.
Olje pumpen är okej och allt annat som kan orsaka felet. Men ändå händer detta.
Risken är ett detta kan bli en dyr historia.
Och till råga på det får jag sitta här som kärleks trepeft eller va det nu heter åt en person.
Och höra hur dåligt denna personen mår av av det som händer dennas live.
Jag har inte nämnt något om mitt. För jag anser att det inte är en person som jag vill ska veta
hur jag mår. Och visst jag har mig själv och skylla. Jag hade kunnat säga i från att jag inte orkar
lyssna. Men det kan jag inte. E nog för snäll i det avseendet.
Well i morgon kommer det glädje spridning igen i alla fall. Det är Sessans mamma vecka. Men då hennes mamma ska i väg på mässa några dagar så ska jag ha henne här. Inget jag säger nej till precis. Tvärtom. Tar emot henne med stor glädje och stor famn.
Så jag ska ha henne till fredag förmiddag.
Därefter ska jag försöka ta mig ner till Trellborg. Med eller utan bil. Det återstå att se.
Ska klä på mig nu och dra igång musikspelaren i mobilen och popa iväg på en promenad upp till
verkstan för att höra hur det går.
Until next time.........säger jag som Nickelback..............BURN IT TO THE GROUND
fredag 14 januari 2011
Det här med att blogga
Japps det är något som ganska mycket tid i bland.
Och just nu finns varken ork eller insperation till at skriva här.
Jag skriver bara av mig här och nu med detta.
Men jag lovar att jag ska försöka ta mig in och kladda ner något.
Men just nu har jag väldigt låg motivations nivå då det känns som allt går emot mig och orken
har börjat ta slut.
När ett lite ljus tänds långt bort i oändligheten är det alltid något som blåser ut den precis
när hoppet har tänts.
Jag är dock enormt glad för att jag har några personer som verkligen står ut med och ta min skit och vara där och stött mig.
Och att inte glömma. Min underbara dotter.........hon ger mig så mycket.
Hon är kommer förbli det underbaraste och bästa jag har.
Pappsen älskar dig Smulan
Och just nu finns varken ork eller insperation till at skriva här.
Jag skriver bara av mig här och nu med detta.
Men jag lovar att jag ska försöka ta mig in och kladda ner något.
Men just nu har jag väldigt låg motivations nivå då det känns som allt går emot mig och orken
har börjat ta slut.
När ett lite ljus tänds långt bort i oändligheten är det alltid något som blåser ut den precis
när hoppet har tänts.
Jag är dock enormt glad för att jag har några personer som verkligen står ut med och ta min skit och vara där och stött mig.
Och att inte glömma. Min underbara dotter.........hon ger mig så mycket.
Hon är kommer förbli det underbaraste och bästa jag har.
Pappsen älskar dig Smulan
måndag 3 januari 2011
Put the gun to my head and pull the trigger
Borde skrivit om jul och nyår. Men har ingen jävla lust just nu.
Mår absolut inte bra. Mitt humör svänger på en 5 öring och dem drabbade blir dem i min närhet. Det känns som jag är på väg och förlora allt. Tappar greppet helt och hållet.
Vet inte var jag ska ta vägen. Känner mig allmänt vilsen. Jag vet dock att jag älskar min Eva och hennes två pågar. Och jag älskar min underbara dotter och saknar henne nåt så förbannat mycket att det gjort ont i mig hela tiden.
Men saker och ting är riktigt jävla jobbiga nu så det känns som jag är på väg och förlora allt och lite till. Gör desperata försök för att hålla mig uppe på ytan men vet inte hur länge till jag orkar.
Skiten från mig får dessvärre dem i min närhet ta. Orken för att kämpa för mitt eget liv har rasat radikalt.
Frågan är hur länge Eva och pojkarna klara av att både se och märka mig hur dåligt jag mår.
Vill ju inte att dem ska få varken se eller märka all min skit.
Undrar hur mycket det hade hjälpt mig med ett jobb.
En sak är säker. När jag kommer hem måste jag ta kontakt med min läkaren. Jag måste få hjälp och ta mig upp igen. Eva och pojkarna och min dotter ger mig en den sista lilla energi knäppen för att hålla mig ovanför ytan. Men frågan är hur länge det håller och funkar. Jag vill ju att det ska funka och hålla och allt ska bli bra med mig. Att jag ska kunna må bra och kunna vara den där Henke jag i normala fall är. En sak är säker. Det är slut festat så länge jag mår så här. Det är ingen bra kombination. Allting blir så jävla fel. Att jag älskar min Eva är det ingen tvekan om. Bara att hon åker iväg för ett ärenden eller till jobbet gör ont i mig. Men hon har ju ett jobb hon måste sköta. Kan inte kräva något av henne där i från.
Jag vill hjälpa till så mycket som jag bara kan. Men i bland blir det pannkaka av det känns det som. Och jag vet inte hur jag ska göra i bland. Fan om livet bara hade varit lättare. Men som dem säger. Vem fan har sagt att livet skulle vara lätt.
I bland känns det som jag trängt mig på här hos Eva och pojkarna även om jag vet att hon inte ser det så. Men min känsla är sådan. Därför kommer jag ta hem lite grejor och backa ett steg. För att se om allt blir lättare och bättre då. Jag måste försöka med alla medel nu för att få allt att fungera runt om mig.
Har varit i från in dotter i en vecka nu. Men det känns som en hel evighet. Och en vecka till kommer det gå innan jag får ha henne i min famn igen.
Jag har mycket till jag skulle vilja skriva om. Men jag får bara inte ut det i varken tal eller skrift. För jag vet inte hur jag ska formulera det. Det känns som hjärnan låser sig på mig i bland. Vill bara sitta rakt ut och skricka och gråta men jag får inte fram det.
Jag älskar dig Eva
Mår absolut inte bra. Mitt humör svänger på en 5 öring och dem drabbade blir dem i min närhet. Det känns som jag är på väg och förlora allt. Tappar greppet helt och hållet.
Vet inte var jag ska ta vägen. Känner mig allmänt vilsen. Jag vet dock att jag älskar min Eva och hennes två pågar. Och jag älskar min underbara dotter och saknar henne nåt så förbannat mycket att det gjort ont i mig hela tiden.
Men saker och ting är riktigt jävla jobbiga nu så det känns som jag är på väg och förlora allt och lite till. Gör desperata försök för att hålla mig uppe på ytan men vet inte hur länge till jag orkar.
Skiten från mig får dessvärre dem i min närhet ta. Orken för att kämpa för mitt eget liv har rasat radikalt.
Frågan är hur länge Eva och pojkarna klara av att både se och märka mig hur dåligt jag mår.
Vill ju inte att dem ska få varken se eller märka all min skit.
Undrar hur mycket det hade hjälpt mig med ett jobb.
En sak är säker. När jag kommer hem måste jag ta kontakt med min läkaren. Jag måste få hjälp och ta mig upp igen. Eva och pojkarna och min dotter ger mig en den sista lilla energi knäppen för att hålla mig ovanför ytan. Men frågan är hur länge det håller och funkar. Jag vill ju att det ska funka och hålla och allt ska bli bra med mig. Att jag ska kunna må bra och kunna vara den där Henke jag i normala fall är. En sak är säker. Det är slut festat så länge jag mår så här. Det är ingen bra kombination. Allting blir så jävla fel. Att jag älskar min Eva är det ingen tvekan om. Bara att hon åker iväg för ett ärenden eller till jobbet gör ont i mig. Men hon har ju ett jobb hon måste sköta. Kan inte kräva något av henne där i från.
Jag vill hjälpa till så mycket som jag bara kan. Men i bland blir det pannkaka av det känns det som. Och jag vet inte hur jag ska göra i bland. Fan om livet bara hade varit lättare. Men som dem säger. Vem fan har sagt att livet skulle vara lätt.
I bland känns det som jag trängt mig på här hos Eva och pojkarna även om jag vet att hon inte ser det så. Men min känsla är sådan. Därför kommer jag ta hem lite grejor och backa ett steg. För att se om allt blir lättare och bättre då. Jag måste försöka med alla medel nu för att få allt att fungera runt om mig.
Har varit i från in dotter i en vecka nu. Men det känns som en hel evighet. Och en vecka till kommer det gå innan jag får ha henne i min famn igen.
Jag har mycket till jag skulle vilja skriva om. Men jag får bara inte ut det i varken tal eller skrift. För jag vet inte hur jag ska formulera det. Det känns som hjärnan låser sig på mig i bland. Vill bara sitta rakt ut och skricka och gråta men jag får inte fram det.
Jag älskar dig Eva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)