onsdag 18 november 2009

Jag vet jag vet

Jag har varit bomb säker på att jag inte skulle vilja ha fler barn. Men sen i tid tillbaka och då min underbara dotter blev två år. Känner jag att jag sknar ett litet barn till och vill ha ett syskon till Smulan. Det här kan nog komma som en chock för en hel del då jag nekat det helt innan.

Jag bara inte märker på Smulan att hon behöver ett syskon. För hon börjar ta väldigt mycket för giviet. HOn hra ju ingen och konkurra med. Men hur jag ska lösa det hela vet jag inte. För ska det vara ett syskon till Smulan från min sida vill jag ha ett hel syskon. Vill inte att det ska bli man har ena syskonet ena veckan och det andra är själv då. Tycker det är orättvist och känner att det finns riks för särbehandling. Så jag säger som så här. KOmmer inte möjligheten och skaffa ett hel syskon till Smulan så kommer det inte bli fler barn från denna mannen.

Annars är det ganska tråkigt allting. Har börjat inse att jag kommer inte kunna flytta här i från min mormor förrän jag har fått ett jobb. Finns inga möjligheter att jag skulle få ekonomin att gå runt. Det är tungt som det är redan nu. Betalar ju hyra och så här oxå. Plus det finns andra utgifter som lån telefon, bensin, försäkringar m.m.m.m

Och arbetsmarknaden ser extremt mörk ut om man nu inte är intresserad av att börja plugga. Men det hjälper ju inte mig ekonomiskt nu i vilket fall som helst. Det blir tvärtom. Och jag har inte i heller någon insperation eller motivation att sätta mig bakom skolbänken i 3-4 år.
Så just nu känns det som att jag står och stampar som samma ställe och kommer inte här i från.

Så bortsätt från livet med min dotter så är allt annat i botten just nu. Även om jag pesemistisk eller va det nu heter så lever jag på hoppet att 2010 ska komma med många trevliga och underbara besked.


Till dig. Längtar redan efter den där maträtte med Kantareller................jummy

Inga kommentarer: