Varför kan jag aldrig lära mig och hantera och vara utan min dotter varannan vecka.
Det gör så jävla ont varje gång jag lämnar henne.
Och så fort jag kommer hem och märker av tystnaden och att jag inte har henne i närheten. Då kommer saknaden och den är som ett jävla knivhugg i bröstet.
Jag hoppas fan att det bli bättre den dagen man får ett jobb. Om man nu får ett. Får ju fan inte ens svar på mina ansökningar. Och när man ringer för att kolla om dem fått det får man bara till svar. Ja det har vi men vi har inget just nu. Eller vi hör av oss om det blir något.
Hur jävla kul är det på en skala då...............................sometimes life sux big time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar